Artikeldetalj

Sök i artikeldatabasen

The Blob

På tok för sent lyckades jag äntligen lägga labbarna på denna omtalade mini-filmklassiker från 1958, The Blob eller Faran från skyn som den hette när den hade biopremiär i Sverige. Handlingen är det väl kanske inte så mycket att orda om i detalj, inte för att den är dålig eller ointressant, men snarare på grund av att den här typen av "hot från yttre rymden / muterade insekter"-50-talsfilmer ofta följer en ganska så bekant mall gällande det konkreta händelseförloppet, med ett till en början ganska så osynligt hot som snabbt eskalerar då myndigheterna sällan tror att filmens utsatta huvudkaraktärer (ofta ungdomar eller andra typer av "outsiders") talar sanning. Förvisso är ju inte just 50-talsskräck eller science fiction någon av mina huvudsakliga fokusområden, så jag kanske generaliserar detta årtiondets genremall lite väl mycket, men jag har ju i alla fall sett The alligator people (1959), The thing from Another World (1951, en otroligt härligt ryslig och välgjord film, finns också att låna via HelGe-biblioteken), Tarantula (1955), It came from outer space (1953), Killers from space (1954) och Them! från 1954 (...som alla såklart älskar att påpeka att den här i Sverige heter SPINDLARNA, trots att den handlar om jättemyror). Så vart ville jag komma... Jo, jag kan tro att studerandet av nyss nämnda filmer (mer eller mindre sevärda allihopa, utom Killers from space, som jag fick skickad till mig på en amerikansk 80-tals-VHS-utgåva, upphittad av supergullig kompis på loppis i Piteå eller Luleå...?) ger mig viss rätt till att mena mig ha koll på 50-talsmonstren på film, men det är inget jag kan gå ed på. Min känsla eller teori är ju att den amerikanska skräckfilmen på riktigt började att ta ut svängarna iochmed mästerverket Carnival of souls (1962) och sen definitivt gå in i den moderna skräckeran slutgiltigt via Night of the living dead (1968), om nu enstaka verk måste användas som representanter för genrens utveckling och milstolpar.


Hursomhelst, The Blob är en alldeles särskilt rar liten film och det är lätt att förstå att den blev en favorit hos drive in-publiken i USA; här finns många stämningsfulla scener som utspelar sig på kvälls- och nattetid, flådiga tidsenliga bilar och skräckmoment som perfekt balanserar mellan mysrysligt och groteskt. Tempot är bra och ungdomsgänget som tar upp kampen mot "Blobben" är tok-lattjo i sin tidstypiska "harmlöshet" (jämför med exempelvis ungdomsgängen i The Warriors, 1978). Jovisst, den omtalade faran från skyn består alltså av en röd slemklump som åkt snålskjuts på en meteorit och kravlar sig upp ur stenen och påbörjar omgående sitt urskiljningslösa ätande av människor. Ibland behövs det inte mer än så. Det är dock effekterna, själva "Blobben", som står i uppmärksamhetens centrum. Det finns ju ibland tråkiga inställningar som vill få det till att alla effekter som inte är jämförbara med dagens generella specialeffektsstandard är "B-igt" och därav något att håna eller förlöjliga eller att det inte är värt att lägga tid på, ta på allvar. Visst, så får man tycka om man vill och skratta åt hela tjofräset (försök att tillverka en egen "Blobb" på fritiden, om du kan!), men jag kan tycka att det då är lite synd att då gå miste om andra aspekter av "dåtida teknik" och dess visuella kvaliteter. Jag vill samtidigt påpeka att jag på intet sätt är emot nutida effekter eller något sådant, tvärtom. Men jag tycker att det är värt att ta dåtida tekniska förutsättningar i beaktande och hur dessa ofta kunde resultera i smått briljanta praktiska lösningar. Samtidigt så är jag ju "stofil" på mitt sätt och missar givetvis flera andra möjliga filmkonsumeringsförhållningssätt osv.


Dock, jag tycker verkligen att "Blobben" är en otroligt kuslig och levande tingest som både får en att dra upp fötterna från golvet OCH bli duktigare på att slänga gammal mat från kylskåpet innan det får ett eget liv (som komplement, kolla även in den fantastiskt skruvade och satiriska skräckfilmen The stuff, 1985, om hur en mystisk, slemmig substans massmarknadsförs och säljs som yoghurt, givetvis med katastrofalt och kladdigt resultat). Eftersom själva våldet i filmen inte är särskilt grafiskt så får vi åskådare fylla i det osedda med vår fantasi och i kombination med "Blobbens" äckliga köttsmältar / ätar-socialiserande så blir det ganska så makabert. Ett oerhört effektivt filmmonster, alltså. Som bekant så är ju mycket riktigt scenen som utspelar sig på biografen en höjdare, liksom samma scen i remaken (en kul, avslappnad film med rätt tonläge, men det är en annan historia) från 1988.


Känns ju också givet att ha ett litet stycke om kommunistskräcken i 50-talets USA och hur detta speglades i tillexempel skräck och science fiction-filmer, kanske med Invasion of the body snatchers (1956) som det mest typiska och välanvända exemplet. Nej, jag har inte sett denna ännu och skäms för det, men har i alla fall sett två remakes och har originalet hemma nånstans och ska ta tag i detta så fort tillfälle ges. Men ja då var den biten avklarad, "se upp för den blobb-röda faran från skyn!". Och du, kom ihåg att lämna öppet för andra tolkningar och analyser också, hos dig själv eller hos andra!


En styrka med just en sån här film som The Blob är att den idag tycks befinna sig mellan olika tidsrum. Tydligt och väl förankrad i sin tid, den ständigt reproducerade bilden av 50-talets USA, med precis de attribut (kulturella, sociala osv) som vi förknippar med denna tidsålder, samtidigt som "monstret" påminner oss om en osäker framtid eller kanske snarare nutid, med hot om ödeläggelse via kärnvapenkrig och naturkatastrofer som kan förändra allt över ett par timmar. På så vis är ju "Blobben" en lika gåtfull som kraftfull symbol för undergång / förändring, likgiltig inför allt utom sitt eget konsumerande och dess formlösa, absorberande massa är och kan vara allt och ingenting; en skräckens spegelyta. Och ungdomarna som "genomskådar" vad som egentligen pågår, samtidigt som de dras in i en egen förändringsprocess. Oj, höll på glömma, det måste ju alltid påpekas när det skrivs om denna film att "i en av huvudrollerna i The blob ser vi en ung Steve McQueen!".


Slutligen, det här är en film som fungerar på många sätt, att den både känns lättsmält ("hehe") och mångtydbar, vilket iofs inte behöver vara en motsättning? Nåja. Jag känner att denna film bör funka bra som partyfilm i samband med veteranbilsträffar, innan eller efter, då den innehåller ett gäng finfina sådana, "Amerikanare". Och som popkulturell pusselbit är The blob en given upplevelse, den är ett fint stycke tidskapsel som pekar åt många olika håll och riktningar, både i tid och rum.

 

/Mika Wiborgh, Sandvikens folkbibliotek

Skapad: 2017-09-14
Mina sidor

Språk Språk

Läs mer

487680
Medietyp: DVD