Felicia Welander

Felicia Welander

Felicia Welander delar sin tid mellan Bollnäs och Stockholm. Hon debuterade 2015 med romanen Kanske imorgon, första delen i en trilogi, och har sedan dess skrivit både romaner, ljudföljetonger och noveller. Hälsingland är ständigt närvarande i författarens böcker och hon skriver gärna med utsikt över Voxnan. 

Du debuterade 2015 med romanen Kanske imorgon men var redan innan dess en skrivande människa. På vilket sätt? När landade du i det skönlitterära berättandet? 

Jag har alltid tyckt om att skriva och som tonåring skrev jag mycket tillsammans med min bästa vän. Men när vi var 17 år dog hon i en bilolycka. Jag fortsatte att skriva efter det, men kom inte nära mitt personliga skrivande – det var för jobbigt. 

Istället arbetade jag som skribent och copywriter i nästan 20 år innan min debut. När jag fick barn började jag långsamt hitta tillbaka till det skönlitterära berättandet, till poesin och annat skrivande som jag brann för när jag var yngre. Min första bok Kanske imorgon, blev en berättelse om just vänskap och om hur viktig den är. 

Dina romaner beskrivs som “feelgood”. Du skriver om vänskap och kärlek, men även om djupaste sorg och förlust. Det är ju rätt deppigt… Hur skulle du vilja beskriva feelgood-genren? 

I början tänkte jag inte att mina böcker passade in i genren, men jag har tänkt om. Bra feelgood har både svärta och glädje. Livet kan vara väldigt svårt och ha sina utmaningar men jag vill att läsarna ska hitta livsglädje i mina böcker. Att de och jag själv ska påminnas om att livet har mycket svårigheter, men att det ändå är fantastiskt med ingredienser som vänskap, kärlek, hundar och Hälsingland 

Trilogin Kanske imorgon, Bara idag och Nästan för alltid handlar om Eva som går igenom en, till en början, tung och omvälvande tid när hon blir vän med Monika. Hur fick du idén till romanerna? 

Jag tänkte på stunder i livet när det har varit tufft, när jag undrat hur jag ska orka gå vidare. Då har vänskap varit det som fått mig upp på morgonen, att det funnits någon som frågar hur jag mår, som bryr sig om och inte ger upp. Jag ville lyfta hur otroligt stärkande vänskap kan vara genom livet på olika sätt. Jag tänkte också på hur olika vi sörjer – en vän eller den person man var - och att det finns olika typer av sorg. Det var utifrån tankar som dessa som trilogin blev till. 

Dan före dan, utgiven 2019, är en riktig julroman - vad har du för relation till julen? 

Jag älskar julen! Jag är en riktig julromantiker och har alltid firat jul i huset i Hälsingland. I minnet är alla barndomsjular fulla med snö, alla är vänner… men så är det ju aldrig på riktigt. Jag tycker att det är ett roligt tema. Jag har suttit på bryggan och skrivit om julen under två varma somrar - först för Storytels julkalender Centralgången (eller ljudkalender, som den ju heter) och sedan när jag skrev Dan före dan. 

På uppdrag av Region Gävleborg har du dokumenterat Corona-pandemin med novellen De blånande bergen står kvar. Hur var den att skriva, när pandemin fortfarande var utbredd? 

Hela det året var en märklig upplevelse. Jag började tänka på vad som får en att fortsätta, vad som gör livet enklare. Vänskap, släktingar i äldre generationer och hur vi kan hjälpa varandra i svåra tider var något jag ville utforska. Uppdraget att skriva var värdefullt, att få något att göra som frilansande kulturarbetare under en tid när det inte gick att träffa läsare. Pandemin var en tuff tid för kulturarbetare. 

Selma Lagerlöf är en av dina stora favoritförfattare och du skrev din D-uppsats om Herr Arnes penningar när du läste lingvistik. Vad är det med henne som fascinerar? 

Det är allt! Jag gillar hennes fabelaktiga sätt att skriva, sagoberättandet, att hon skriver både mörkt och läskigt och fint om livet. Och så är jag fascinerad av henne som person – hon var en tidig ”influencer” på författarsidan. Hon hade ett väldigt starkt yrkesliv vilket var ovanligt som kvinna på den tiden. Hon var en stark person, som samtidigt verkar ha varit både känslosam och haft integritet. Jag är extremt fascinerad av henne. 

Är det några andra författare som du gärna läser? Hur inspirerar de dig? 

Lionel Shriver, författare till bland annat Store bror, gillar jag för hur hon skriver om etiska frågor, att berättelsen renodlas till ett ämne. Det vill jag bli bättre på. Jag gillar också Liane Moriarty och sättet hon skriver feelgood med spänning, till exempel i Stora små lögner. Fast jag har många favoriter och jag läser mycket. 

Hur ser din skrivprocess ut? 

När jag var yngre gick jag mycket på känsla, ju mer erfaren jag blir desto mer jobbar jag med bakgrunden och gör synopsis. Första boken, Kanske imorgon, tog fyra år att skriva och utgick från känsla. Nu jobbar jag mer med förarbetet. Jag har gått en kurs i att skriva manus för TV, där jobbar man mycket med att skissa upp berättelsen medan själva skrivarbetet är en mindre del. Jag försöker anamma det i romanskrivandet. 

Du skriver för både text och ljud. Skiljer sig skrivandet åt beroende på form? 

I början skilde det sig åt, och jag behövde tänka mer på formen när jag skrev. Men nu när mina romaner ges ut på ljud är det inte längre någon större skillnad. När jag skrivit följetonger för Storytel har jag behövt tänka på att det ska vara flera avsnitt med cliffhangers, men det tycker jag att man kan ta in även i boken för att få ett bra driv. Att skriva för både text och ljud har berikat berättandet. 

Du har ett hus vid Voxnan och Hälsingland spelar en stor roll i dina romaner. Vilken betydelse har detta landskap för ditt skrivande? Och som plats i dina texter? 

Jag bor både i Stockholm och i Bollnäs men är mest i Bollnäs, som min mamma kommer ifrån. Hälsingland betyder allt för mig. Precis som de blånande bergen i min novell De blånande bergen står kvar så har bergen stått stadigt i mitt liv. Landskapet betyder jättemycket – både för återhämtning och för naturen men också för alla vänner och släktingar. Hälsingland har format mig. 

I mina böcker låter jag karaktärerna upptäcka landskapet eller möta det på nytt. För Sigrid i Dan före dan, som firat alla sina jular i Hälsingland, är det nästan mytomspunnet. I De blånande bergen står kvar återkommer huvudpersonen till landskapet, det är där hon har sin historia. I min trilogi har jag beskrivit naturen mer än i det andra jag skrivit, platsen blir som en egen karaktär. 

Har du något skrivprojekt på gång just nu? 

I början av 2022 kommer ljudboken Tusen grader Celsius, som är skriven i samarbete med thrillerförfattaren Susan Casserfelt. Och så kommer min nästa feelgood-roman som handlar om en ballerina som jobbar på Operan i Stockholm, i en spännande miljö med stor konkurrens men även starka vänskapsband. 

Slutligen, har du några råd till dem med författardrömmar? 

Skriv, bara skriv! Det är lätt i början att tänka att man måste ha tillåtelse att skriva från ett förlag eller liknande, men du måste också ha något att jobba med. Det är en vanesak att sätta sig ned och skriva, det kan finnas ett motstånd trots att det är det man vill göra. Avsätt tid för ditt skrivande, även om det bara är lite grann. 

 

Foto: Malin Göransson

Böcker av författaren

525171
Av: Welander, Felicia
487503
Av: Welander, Felicia
422458
Av: Welander, Felicia
441497
Av: Welander, Felicia
613939
Av: Welander, Felicia
540735
Av: Welander, Felicia
540736
Av: Welander, Felicia
526299
Av: Welander, Felicia
582920
Av: Welander, Felicia
619601
Av: Welander, Felicia

Språk

Faktaruta

Födelsedatum: 7 oktober 1973

Genre: Feelgood

Geografisk anknytning: Bollnäs

.

Gävleborgsförfattare