Hans Lidman

Hans Lidman

Hans LidmanOm författaren

Hans Lidman föddes i Sveg men växte upp i Edsbyn. Hans föräldrar Kristina och Karl Otto Lidman kom båda från välbärgade familjer. Karl Otto Lidman var verksam som skogsinspektör med hög social och god ekonomisk ställning, men när sonen Hans var ett par månader gammal förlorade han sitt arbete. Familjen flyttade snabbt till Edsbyn där Karl Otto Lidman blev verkställande direktör vid Edsbyns träförädling AB och till en del återtog sin sociala ställning. År 1913 tog han dock sitt liv – en händelse som för alltid präglade Hans Lidman.

Hans Lidman gick i folkskola men det fanns inga ekonomiska förutsättningar för högre studier. Som ung hade han olika ströjobb bland annat inom flottning och vägbyggnad. Fritiden ägnade han sig åt att med cykel eller till fots uppsöka Hälsinglands skogar, sjöarna och vattendragen där han fiskade och pratade med människorna han mötte. Även hans intresse för hembygden var stort, i en tid när hembygdsrörelsen var stark och betydelsefull för ungas identitetsskapande. Hans Lidman kände sig pressad att följa i pappans fotspår och återupprätta familjens sociala ställning, fast han ville något annat. Han ville skriva. 

1933 började Hans Lidman skriva artiklar i Ljusnan under pseudonymen Hasse. Artiklar publicerades sedan i olika tidningar med inriktning på jakt och fiske, vilket gav honom läsare runt om i landet. 

1939 mötte Hans Lidman sin blivande hustru, lärarinnan Clary Näslund (1915-2012), som kom att bli ett stort stöd och som gav honom självförtroende att ta steget vidare i skrivandet. 1945 blev Hans Lidman författare på heltid.

Hans Lidman hade ett stort vetenskapligt intresse och var noggrann och väl förberedd i det han gjorde. Han var aktiv inom flera olika områden, exempelvis bidrog han till Nordiska Museets informationsinsamling, var ordförande i Ovanåkers hembygdsförening samt initiativtagare till Edsbyns museum. Under tio år var han redaktör för årsboken Hälsingerunor. Han hade även ett stort konstintresse och blev med tiden själv en erkänd fotograf. Dessutom befann han sig ofta på resa och vandring.

Hans Lidman var ständigt i arbete och hade många idéer som han ville förverkliga. Men ju mer han presterade desto större blev den inre pressen och de egna kraven. Mot slutet av sitt liv var författaren överansträngd och deprimerad samtidigt som fysiken blev sämre. I april 1976 tog Hans Lidman sitt liv.

 

Om böckerna

Hans Lidman var en produktiv författare som skrev ca 200 tidningsartiklar samt ett 60-tal böcker, några av dem översattes till ett 10-tal språk. Hans böcker har sålts i ca 1,5- 2 miljoner exemplar.

Hans Lidman skrev om ämnen såsom hembygdens byar, skog och fiske men han författade även några konstnärsbiografier, bland annat om Johan Erik Olsson (Lim-Johan). I hans böcker möts olika genrer – naturromantik och naturvetenskap, folklivsforskning och skönlitteratur. Här finns även självbiografiska inslag med barn- och ungdomsminnen. Genomgående i sina böcker gav Hans Lidman röst åt de ensamma, som levde i utanförskap och åt deras historier. Flera av böckerna är illustrerade med hans egna fotografier.

Hans Lidmans debutbok, Från 1800-talets Ovanåker, kom 1941 och var första delen i en serie av sex böcker om hembygden. Författaren bekostade utgivningen, som inte gav några intäkter, tillsammans med sin fru. Hans andra böcker gavs ut på förlag som Norstedts och LT. Hans Lidman skrev senare flera hembygdsskildringar där Den sjungande dalen och Pärlugglans skog tillhör de mer framgångsrika.

Mest känd är Hans Lidman för sina böcker om sportfisket, skogen och om de människor han mötte där. Ett kännetecken var att han såg och skildrade fisket som en naturupplevelse, som innefattade allting runt själva fisket - även de människor han mötte och pratade med. Hans Lidman var nyskapande i genren genom sitt poetiska språk och sina människoskildringar.

Genomslaget kom 1945 med Det nappar i Svartån som följdes av till exempel Nappatag. Svartån återkommer i hans böcker som en i det närmaste mytomspunnen plats som bjöd på intrikata upplevelser och rikligt med fisk.

Förutom om sin egen bygd skrev Hans Lidman om Nordkalotten, en plats som han återkom till under många år för att vandra. I flera böcker skildras naturupplevelser, möten med människor samt sociala förhållanden och minoriteter. Han har även skrivit om vandringar i Kolmården och Tiveden.

Ett viktigt steg i författarskapet togs 1948 då Hans Lidman beviljades inträde i Svenska författarföreningen. Han hade många läsare i Sverige, men var även internationellt känd med utgivning i bland annat USA, Norge och Ryssland.

 

Om Gävleborg i böckerna

Hans Lidmans skrev om sin egen hembygds byar och om Hälsinglands skogar, om finnskogen, fäbodskogen och -kulturen. Han berättade om naturen och människorna i närområdet, främst kring Ovanåker och Voxnadalen.

Den mytomspunna Svartån som återkommer i Hans Lidmans böcker är i själv verket Mållångsboån samt Tälningsån i Hälsinglands inland.

  

Källor

Andersson, Bernt-Olov, ”Hans Lidman”, Gästrike-Hälsinge litteratur, 1996

Eriksson, Göran och Malmsten, Hans, Längs stigarna med Hans Lidman, 2015

Hans Lidman, Ovanåkers kommun, hämtad 2020-04-16

Hans Lidman Sällskapet, hämtad 2020-04-16

Malmsten, Hans, ”Vandringar i den nordiska naturen – Hans Lidman 100 år”, Hälsingerunor, 2005

Svärd, Bror Richard, ”Hans Lidman – författare och naturmänniska”, Hälsingerunor, 2010

 

Fotografi: Stig Elvén, Edsbyns museum

Böcker av författaren

87689
4205
14673
497691
Av: LIdman, Hans
71309
Av: Lidman, Hans

Om författaren i podden "Fiskekompisen"

Språk

Faktaruta

Födelse- och dödsdatum: 22 augusti 1910 – 4 april 1976

Genre: sakprosa och skönlitteratur

Verk (urval):

Från 1800-talets Ovanåker (1941)

Det nappar i Svartån (1945)

Den sjungande dalen (1954)

Mina lyckliga år (1963)

Lim-Johan (1971)

Geografisk anknytning: Edsbyn

Litteratur om Hans Lidman

Andersson, Bernt-Olov, ”Hans Lidman”, Gästrike-Hälsinge litteratur, 1996

Eriksson, Göran och Malmsten, Hans, Längs stigarna med Hans Lidman, 2015

Hans Lidman Sällskapets årsskrifter

Lidman, Clary, Liten dagbok, Hans Lidmans sällskapets årsskrift, 2005

Lidman, May, Hans Lidman, 1987

Ur "Det nappar i Svartån"

”Svartån ligger blank som en spegel i aftonsolen. Som en sotsvart jätteorm slingrar den mellan myrens snedvridna martallar, kantad av risig dvärgbjörk och täta snår av krypvide. Den är djup och svart – den gömmer på mycket, som man endast kan gissa sig till.”

Pressmeddelande

.

Gävleborgsförfattare