Du debuterade 2012 med ”Där ute i mörkret”. Hur kom det sig att du började skriva?

Jag har alltid varit intresserad av berättande, och skrev en del redan i högstadiet och gymnasiet, även om det då inte ledde någonvart. Istället spelade jag mycket rollspel vilket är ett annat sätt att använda berättande på. Det var först en bra bit in på 2000-talet som jag bestämde mig för att på riktigt försöka skriva något längre än en halv A4. Vilket faktiskt funkade. Jag debuterade på lilla förlaget Pupill 2012.

Du håller på med en Gästriketrilogi (som består av böckerna ”Kalldrag”, ”Skuggfödd” och kommande boken ”Folktomt”). Dessa böcker utspelar sig i fiktiva versioner av Hofors, Gävle och Sandviken. Berätta lite om din relation till vårt län.

Jag är ju född och uppvuxen här, och känner en stor stolthet över mitt hemlän. Trots att jag lämnat Hofors blir jag väldigt glad då jag ser hur Hofors utvecklas genom initiativ från eldsjälar.

Varför skriver du om fiktiva varianter av Hofors, Gävle och Sandviken? Varför inte originalen.

Jag har tänkt mycket på det där. Det beror mycket på hur jag fick idén till romanen ”Kalldrag” (som utspelar sig i ett fiktivt Hofors). Den ena idén var att jag hörde talas om en pojke – det var nog på sjuttio- eller åttiotalet – som ramlat ner i ett gruvhål strax utanför Hofors. Den andra idén fick jag när jag passerade en direktörsvilla i Hofors. Under stålverkets glansdagar fanns det många fina direktörsvillor som idag blivit slitna och förfallna. Jag lockades av att skriva om en familj som flyttar in i det slitna huset. Jag ville också att gruvhålet skulle vara nära villan. Eftersom det inte finns ett sådant ställe på riktigt hittade jag på det. På så vis blev det ett fiktivt Hofors i stället för det ”riktiga” Hofors. Och på den vägen blev det.

Vad är det som gör att du känner dig så hemma inom skräckgenren?

Det bara blev så. Det föll sig naturligt när jag började skriva. Jag märkte att jag tyckte det var roligt att skriva skrämmande scener. Det var helt enkelt kul att försöka frammana rysningen i ryggraden. Sedan har jag ju alltid gillat både skräckböcker och skräckfilm. Många av mina stora läsupplevelser är skräck. Det började med ”Tordyveln flyger i skymningen” av Maria Gripe och sedan fortsatte det med böcker av bland annat Stephen King och Dean Koontz.

Vilka är dina bästa tips för att skriva så att man får rysningar längs med ryggraden?

Det gäller att få till bra karaktärer som är trovärdiga och mänskliga. De behöver kännas verkliga. Sedan utsätter man dom för obehagliga saker. Skräck är ju inte slask, blod och tarmar utan för mig handlar skräck snarare om en oro för att något ska hända. Det vi generellt sätt är mest rädda för är det man inte känner till, det som är främmande. Kan man placera det främmande i vardagliga händelser kan man skapa rädsla. Ett klassiskt exempel är när en karaktär är ensam hemma men ändå hör fotsteg. Sådana saker frammanar en rädsla vi alla kan känna igen oss i. Varifrån får du idéerna till dina böcker? Idéer är inget problem. Jag brukar få flera stycken varje dag. Det kluriga är att kombinera flera idéer. Jag behöver helst tre till fyra stycken för att det ska bli en roman. ”Kalldrag” är till exempel baserad på tre olika idéer. En om gruvhålet, en om den nedgångna direktörsvillan och vad som händer om en familj flyttar in i just den villan med gruvhålet i närheten. Då kunde jag koppla familjens vardagsliv till omständigheterna med dagbrottets hemska historia samt villan.

Vilka författare eller andra kreativa människor inspireras du av?

Finns naturligtvis massvis. Det finns bland annat några författare där jag alltid köper deras nyutgivna böcker. Som Neil Gaiman, Stephen King och M.R. Carey. Sedan kan jag bli inspirerad av annat typ av berättande. Som TV-spel där ”Last of us” inspirerat mig mycket.

Har du något skrivprojekt på gång just nu?

Just nu redigerar jag ”Folktomt”, den sista delen i Gästrikesviten där jag utsätter Sandviken för lite elände. Planen är att den ska komma ut i höst på Kraxa förlag. Sedan har jag för närvarande inga mer planer för just Gästrikland. Jag har ett första utkast till ett annat manus på gång som är i princip klart. Där är det snarare element från Hälsingland som gett mig några idéer. Romanen utspelar sig i en ospecificerad och isolerad plats i något som påminner om Hälsingland, även om det inte uttalat är Hälsingland.

Vad gör du när du inte är författare?

Jag jobbar sedan årsskiftet som senior gamewriter på Starbreeze studios. Där skriver jag helt enkelt allt som ska skrivas till ett spel. Dialog, beskrivningar av föremål, bakgrundshistorier för karaktärer, själva handlingen och så vidare. Just nu jobbar jag med spelet ”Payday 3” som utkommer 2023, men hoppar även in och hjälper till med expansioner till ”Payday 2”. Sedan 1995 jobbade jag som programmerare så detta är något helt annat. Ett drömjobb helt enkelt.

Konkurrerar ditt dagjobbsskrivande med ditt romanskrivande?

Jag var lite orolig för det men än så länge är det tvärtom faktiskt. Jag blir mer taggad att skriva. Dagjobbet ökar lusten att skriva på fritiden och tvärtom. Om man skulle tvinga dig att uppge någon favorit av allt du hittills åstadkommit, vad skulle du säga då? Bland de roligaste jag skrivit är ljudnovellerna för Storytel Kids och deras science fictionnovellsamling ”Mörk framtid”. Jag gillade konceptet som handlade om teknologiska framsteg och mänskliga behov. Dessa noveller var spännande och kul att skriva. Sedan är jag givetvis stolt över ”Kalldrag” som man kan kalla för mitt genombrott.

Avslutningsvis vilka råd vill du ge till alla med författardrömmar?

Att helt enkelt skriva mycket. Och framför allt skriva om sådant man är intresserad av. Tänk inte på genrer eller områden man tror är populära. Är man inte intresserad av det så lyser det igenom. Sedan är det bra att läsa mycket. Inte bara för nöjes skull, utan i egenskap av författare. Alltså läsa på ett sätt där man försöker knäcka skrivkoden. Därför är det även viktigt att läsa både bra och dåliga böcker. Att kunna svara på frågan varför en bok var dålig kan vara väldigt givande.

Foto: Nicklas Herrera Hansson

(Texten om Markus Sköld publicerades i februari 2022)