Ulf Ivar Nilsson

Ulf Ivar Nilsson

Ulf Ivar NilssonUlf Ivar Nilsson är född i Bollnäs och bor i Gävle. År 2019 fick han ta emot Gävle kommuns kulturpris med motiveringen ”för en lång gärning som satirtecknare med ett skarpt sinne för olika samhällsyttringar och som en inspirerande skildrare av Gävles historia.”

Du är verkligen en mångsysslare: satirtecknare, journalist och du äger bokförlaget Skrivrit. Men nu ska vi prata om dig som författare och lokalhistoriker. Varför är du så intresserad av historia?

Jag har alltid varit intresserad av historia och att skriva spännande och roliga berättelser och jag tycker det går rätt bra att kombinera. Det finns hur mycket som helst att skriva om i Gävle och Gästrikland. Sedan är jag journalist och inte historiker, det är viktigt att påpeka det.

Hur började ditt författarskap?

Jag har flera grenar i mitt författarskap. Jag gav ut böcker med skämtteckningar tidigt, 1979 och 1980. En annan gren, som kom senare, var korta notiser om roliga saker som böckerna ”Tusen tabbar” och ”Miljoner missar”. Artikelserien ”Ulf Ivars historia”, i Arbetarbladet, började jag med 1998. När jag hade skrivit de första 40–50 historierna gav jag ut dem som bok. Jag har fortsatt så.

Du medverkar i Malena Hildings och Lilian Sjölunds bok ”Här bor jag”. Där berättar du att du bor i Gävle, men att du inte har några speciella känslor för staden. Du säger att du lika gärna kunde ha skrivit om Västerås. Vad menar du?

Jag fattar ju att Gävle inte är märkvärdigare än andra ställen, men det är lätt att hitta historier härifrån trakten. En procent av Sveriges befolkning bor i Gävle, vilket betyder att var hundrade grej utspelar sig i Gävle. En hundradel av Sveriges historia finns alltså här.

Du har skrivit mestadels om Gästrikland, men är född i Bollnäs i Hälsingland. Har du en hemlig låda med texter om Hälsingland, som du kommer publicera någon gång?

Nej, jag har ingen sådan låda! Att jag har skrivit om Gästrikland och Norduppland beror på att jag jobbat som journalist åt Arbetarbladet och det är i det området tidningen kommer ut.

Av alla dina texter – vilken berättelse är din personliga favorit?

Det är svårt att säga. Spännande saker som ingen hört talas om triggar igång nyhetsjournalisten i mig – om de så är hundra år gamla. Som när jag skrev om Titanics undergång och hittade uppgifter om en man från Hedesunda som överlevde katastrofen, trots att världens alla Titanicforskare trodde han följt med ner i djupet.

Sedan är jag förtjust i lite mystiska saker. Som när en kvinna i Amerika för länge sedan skrev en bok om Hofors och lyckades få den utgiven. Hon beskriver Hofors i minsta detalj fast hon aldrig satt sin fot i Sverige. Sen försvann hon spårlöst! När jag hittar sådana här historier blir jag mer sensationsjournalist än författare.

Annars är det vardagshändelser och människoöden jag känner mest för. Alla människor bär på en historia och är mycket intressantare än de själva förstår. Men själv känner jag mig bara som en reporter och en vanlig enkel grabb från Bollnäs.

Vilka är dina förebilder?

Svårt. Jag kan säga Herman Lindqvist. Precis som jag skriver han populärhistoriskt och får skäll ibland för att allt inte stämmer till hundra procent. Man kan inte ägna sig åt akademisk grundforskning utan måste lita på källorna när man skriver populärhistoria.

Du ger ut ungefär en bok om året. Hur kan du vara så produktiv?

Jag kan plocka mycket ur mitt lager. Jag har producerat en artikel i veckan i Arbetarbladet under många år och på senare tid en i månaden. Men jag slutade skriva i Arbetarbladet i februari i år och jag har legat lågt med bokproduktionen sedan 2019.

År 2019 gav du ut både ”Stort och smått från Gävle” och seriealbumet ”Vi och dom”. Är det dags för en ny bok snart?

Jag har skrivit 700 lokalhistoriska tidningsartiklar men där kan man ju inte breda ut sig så mycket. Nu jobbar jag i stället med en längre berättelse om Gävle, en spännande historia från 1800-talet.

Berätta om din skrivprocess! Hur hittar du all fakta?

Det finns inget rakt svar på det. Jag har bland annat tragglat mig igenom hembygdstexter och fått tips från människor. Jag har långa listor med tänkbara saker att skriva om. När jag skrev en artikel i veckan i Arbetarbladet var jag otroligt flitig. Då var min skrivprocess att kolla fakta under en dag, skriva klart allt under en annan dag och ha en dag i reserv.

Du är också en känd satirtecknare. Dina bilder handlar ofta om rasism. Varför återkommer du till det temat?

För att det är så otroligt förfärligt med rasism. Den måste bekämpas och det tror och hoppas jag att man kan göra. Min sida med teckningar på Facebook har 30 000 följare, så den är riktigt stor där.

Berätta om Skrivrit!

Det gör jag så gärna. Det var ett klassiskt bokförlag som bland annat gav ut skolböcker. Det är många som minns att det stod ”Skrivrit” på deras skolböcker. Förlaget försvann så småningom. Tidigare gavs mina böcker ut på Gävle kommuns förlag. När det lades ner tog jag över Skrivrit som varumärke och började ge ut mina egna böcker där. Förlagets namn passar mig bra – jag skriver och ritar och håller på med jox om Gävle.

Berätta något som få vet om dig!

Jag bodde i Bollnäs tills jag var åtta år och jag har tillbringat minst femtio somrar där. Min morfar och mormor och senare mina föräldrar, hade en sommarstuga vid Voxsjön. Jag känner mig som en Bollnäsare och håller såklart på Bollnäs i bandy.

Vilka råd vill du ge till den som vill skriva faktaböcker?

Ett kort råd: Var inte tråkig!

 

Foto: Ablin Bogren

Böcker av författaren

48189
Av: Nilsson, Ulf Ivar
98247
Av: Nilsson, Ulf Ivar
223214
Av: Nilsson, Ulf Ivar
109900
Av: Nilsson, Ulf Ivar
147769
Av: Nilsson, Ulf Ivar
365934
Av: Nilsson, Ulf Ivar
244884
Av: Nilsson, Ulf Ivar
509352
Av: Nilsson, Ulf Ivar
580977
Av: Nilsson, Ulf Ivar

Språk

Faktaruta

Födelseår: 1946

Geografisk anknytning: Gävle och Bollnäs­­

Genre: Satir, historia

.

Gävleborgsförfattare